Förvaltningslag (2017:900)
Lagen trädde i kraft den 1 juli 2018 och ersatte då förvaltningslag (1986:223).
Förvaltningslagen innehåller grunder för god förvaltning och allmänna krav på handläggningen av ärenden från att ett ärende inleds, via beredning, beslut och eventuellt överklagande. Det kan sägas vara den lag som alla myndighetspersoner måste tillämpa och förhålla sig till i sin tjänsteutövning.
Tillämplighet (1-4 §§)
Lagen gäller för förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden och domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden.
Om en viss handläggningsfråga är specialreglerad i en enskild författning, gäller dock specialregeln i stället för förvaltningslagen. Exempelvis gäller i kommunerna kommunallagens regler om omröstning i stället för förvaltningslagens regler.
Lagen gäller inte heller i stora drag för:
- kommunala ärenden där besluten kan laglighetsprövas och
- i brottsbekämpande verksamhet hos Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket eller en åklagarmyndighet.
Även för dessa ärenden/verksamheter gäller dock grunderna för god förvaltning i 5-8 §§ samt det grundläggande kravet i 9 § att ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Se nedan.
Grunder för god förvaltning (5-8 §§)
De grunder som gäller i all förvaltningsverksamhet handlar om:
- Legalitet, objektivitet och proportionalitet
- Service, tillgänglighet och samverkan
I 5 § slås grundläggande principer fast om att en myndighet bara får vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen (legalitetsprincipen), att myndigheten ska vara saklig och opartisk (objektivitetsprincipen) samt att myndigheten vid ingripanden mot enskilda inte får ta till orimliga åtgärder i förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot (proportionalitetsprincipen).
De två första principerna framgår redan av regeringsformen medan proportionalitetsprincipen följer den allmänna proportionalitetsprincip som har utvecklats genom Högsta förvaltningsdomstolens praxis (se sid 290 i Prop. 2016/17:180, länk finns under Mer information nedan).
Service, tillgänglighet och samverkan
En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla och ska hjälpa till. Myndigheter ska vara tillgängliga för kontakter med enskilda, bland annat för att kunna lämna ut allmänna handlingar. Samverkan ska ske med andra myndigheter.
Se artikeln Serviceskyldighet för mer information.
Allmänna krav på handläggningen av ärenden (9-18 §§)
Vid handläggningen av ärenden ska vissa allmänna krav iakttas.
Ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts.
Handläggningen ska som huvudregel vara skriftlig, men myndigheten får besluta att den helt eller delvis ska vara muntlig, om det inte är olämpligt.
Den som är part i ett ärende har rätt att ta del av allt material som har tillförts ärendet. Läs mer om partsinsyn i artikeln Kommunikation inför beslut.
Myndigheten ska enligt 11 § informera part om ett ärende bedöms bli väsentligt försenat (jämfört med normal handläggningstid). Om ett ärende som har inletts av en enskild part inte har avgjorts i första instans senast inom sex månader, får parten skriftligen begära att myndigheten ska avgöra ärendet (12 §). Myndigheten kan då välja på att inom fyra veckor antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå begäran.
I 49 § förvaltningslagen sägs att en domstol eller en förvaltningsmyndighet som bifaller ett överklagande av ett sådant avslagsbeslut som en myndighet fattar ska förelägga den myndighet som har meddelat avslagsbeslutet att snarast eller inom den tid som överinstansen bestämmer avgöra det ärende som överklagandet avser. Överinstansens beslut får inte överklagas.
Dessa bestämmelser om försenad handläggning är nya jämfört med tidigare förvaltningslag från 1986. På sid 295-298 i Prop. 2016/17:180 redovisas närmare när bestämmelserna är tillämpliga eller ej.
I 13 § finns bestämmelser om rätt till tolkning och översättning för den som inte förstår svenska eller har en funktionsnedsättning som allvarligt begränsar förmågan att se, höra eller tala. Se artikeln Serviceskyldighet för mer information.
I 14-15 §§ finns bestämmelser om sådana ombud eller biträden som en part får anlita som hjälp vid kontakt med myndigheter. Sådana ombud/biträden ska vara lämpliga för uppdraget (något som myndigheten ytterst avgör) och kunna styrka sin behörighet genom en skriftlig eller muntlig fullmakt.
16-18 §§ innehåller bestämmelser om jäv vid handläggningen. Se artikeln Jäv.
Hur ärenden inleds och åtgärder när handlingar ges in (19-22 §§)
I 19-21 §§ finns allmänna krav på vad ansökningar/anmälningar eller andra framställningar ska innehålla och myndighetens åtgärder för komplettering av ofullständiga handlingar.
I 22 § anges hur ankomstdagen för handlingar bestäms. En handling har kommit in till en myndighet den dag som handlingen når myndigheten eller en behörig befattningshavare. En handling som finns i en myndighets postlåda när myndigheten tömmer den första gången en viss dag ska anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag. På sid 307 i Prop. 2016/17:180 finns diskussion om gränsdragningar för när en handling har inkommit.
Registrering av handlingar regleras i offentlighets- och sekretesslagen liksom allmän och offentlig handling.
Beredning av ärenden (23-27 §§)
Myndigheten ska utreda ärenden i den omfattning som deras beskaffenhet kräver. Den enskilde ska bidra med uppgifter till utredningen. Om det är muntliga uppgifter ska dessa dokumenteras.
Innan beslut fattas ska myndigheten underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet. Se artikeln Kommunikation inför beslut för mer information.
Myndighetens beslut (28-35 §§)
Avsnittet omfattar regler om
- hur beslut fattas,
- motivering av beslut,
- dokumentation av beslut,
- underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till samt
- när beslut får verkställas.
Detta beskrivs närmare i artiklarna Beslutsfattandet samt Underrättelse om beslut.
Rättelse och ändring av beslut (36-39 §§)
Ibland blir ett beslut felaktigt av något skäl. I 36-39 §§ förvaltningslagen framgår när en myndighet får eller ska ändra ett beslut. Detta beskrivs närmare i artikeln Beslutsfattandet.
Överklagande (40-48 §)
Reglerna om överklagande beskrivs närmare i artiklarna Överklagande enligt förvaltningslagen samt Överklagandetid.
Mer information:
Juridik - Litteratur (Kunskapsbanken)
Se artikeln Administration - På gång i regelsystemet för mer info om propositionen En modern och rättssäker förvaltning - ny förvaltningslag, Prop. 2016/17:180 och den bakomliggande mycket innehållsrika SOU:n, En ny förvaltningslag, SOU 2010:29.
I regeringens pressmeddelande Ny förvaltningslag förenklar kontakten med myndigheter presenteras förändringarna jämfört med tidigare förvaltningslag.
Ny förvaltningslag (pdf), Cirkulär 18:26, Sveriges Kommuner och Landsting.