Myndighetsutövning

Enligt 3 kap 2 § skadeståndslagen är staten eller en kommun skyldig att ersätta: 

1. personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning och
2. skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § skadeståndslagen genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning. Det som avses i 2 kap 3 § är kränkning genom brott som innefattar ett angrepp mot någons person, frihet, frid eller ära.

Felaktiga upplysningar och råd

Enligt 3 kap 3 § ska stat eller kommun också ersätta ren förmögenhetsskada som vållas av att myndigheten genom fel eller försummelse lämnar felaktiga upplysningar eller råd.

Detta gäller endast om det finns särskilda skäl. Innebörden är bland annat att den enskilde ska ha haft anledning att tro att råden varit riktiga till exempel genom att de lämnats i en fråga som myndigheten bör ha kunskaper om. Det har också betydelse hur informationen lämnas. Om den ges med reservationer kan den knappast vara grund för skadestånd.

Mer information:

Rättsfall skadestånd vid felaktig myndighetsutövning (Kunskapsbanken)

Utökat skadeståndsansvar för kommunal rådgivning (pdf), Cirkulär 1998:201, Svenska Kommunförbundet, 1998.